Marta

...ska det hända Marta. Jag som har gått omkring och varit "lycklig" över att jag fyller 18 på en söndag och kan därför gå på tranan på lördagen eftersom jag fyller på natten till söndagen. Men icke sa nicke. Nyss när jag berättade detta för Jens, säger han en endaste mening som förstörde min härliga känsla över min artonårsdag;
- Det är skottår nästa år, så du fyller tyvärr år på en Måndag.
FAN. Haha, men lite tråkigt är det.
Men tänk, då kommer jag kunna gå ut och partaja med mina korta, tjocka systrar och min broder jord!!! Åh, vad bra det kommer vara. Men ännu är det ett år kvar, och tillochmed lite till. För på lördag fyller Marta bara sjutton.


Igår gjorde jag ett test med far. Vi satt i soffan och jag spelade upp några av dagens favoritlåtar och ville se hans reaktion på dom. Augustana - Boston: "Men fyy faan. Det här är så typiskt er fjörtisar, som sitter och gråter till sånna här mellankoliska bitar, ni sitter och är deprimerade tillsammans. Så jäkla mollstämt! Och sen analyseeeerar ni hur mycket som helst och känner er världelösa. ÅH! Kan ni inte bara lyssna på svängiga låtar?!"
HAHAHA. Shit vad bra. Så tycker föräldrarna om dagens ungdomars musiksmak. Han tyckte samma sak om typ alla jag spelade för honom, som bla. var Goo Goo Dolls låtar och Saybia. Men vad fan, som Sanne, Amanda och jag sa idag; det är då alla känslor kommer fram! Det är också faktiskt då de bästa låtarna, dikterna och böckerna har skrivits, just då, när människan är nedstämd och deprimerad.
Och det är ju sant.

Över och ut.