Marta

Dagen har varit amazing, återigen. Det började med att Marie kom vid 12, bärandes på två gitarrer. Sanne kom förövrigt också förbi en sväng, innan hon skulle iväg på lunch i Edsbyn. Jag och Marie spelade en massa gitarr, i flera timmar! Och det har varit så lärorikt och KUL! Sjöng stämmor och allt. Jaa, vi är nog lite stolta över oss själva.. Haha. Men våra fingrar gör ONT! Känns som att man har bränt dom trettio gånger, typ. Vi lagade mat och åt den, givetvis. Efter att söta Marie hade åkt tog jag en tupplur, eller ett powernap. När jag vaknade såg jag att jag hade ett missat samtal från Kims fru (Johanna Sveeiidbörg) och jag ringde såklart upp. Hon svarade, jag sa hej. Jag frågade också vad det var hon ville. Hon svarade inte och PLADASK, så var hon där framför mig! I tjugo minuter hade hon suttit inne i vardagsrummet och väntat på mig, men jag låg ju å söv i sovrummet utan att hon visste om det, fan vad klockrent! Hon hade till och med varit inne i sovrummet och kollat om jag var där, jag låg väl riktigt nergrävd i mammas 8 000 kröners duntäcke från Jysk, som lilla Marta försvann under som en myra i Amazonas djungel. Det är natt nu, därför jag skriver lite smått konstigt. Nu ska jag och Johanna sova. Sen skrattade vi ju som nå ena tokar. 

(Kiki har ju också varit här ikväll, men hon var så jävla dryg så henne skickade vi hémåt vid midnatt. Annars har vi åkt en raggarrunda till Alfta och hyrt film, jag har haft gitarrkonsert, oh yeah, vi har också hittat på fina texter till min låt som jag har skrivit, JAG HAR SKRIVIT EN LÅT!!!!!! Men det mesta som kom ur Kikis mun var ju könsord, och det var en utav anledningarna till varför vi skickade hem henne vid midnatt.)

 Ps. Vi älskar dig Anna Kristin Larsson. Ds.