Marta

Alltså, man börjar ju tröttna på det här nu. Voxnadalens gymnasium är skitbra, den bästa skolan jag någonsin upplevt. Det är väldigt duktiga och pedagogiska lärare, jättemysig miljö, god mat och hela köret. Men för fan. Jag, Matilda och Sanne satt och pratade om just det här idag. Vi får gång på gång världens största uppsatser som ska göras. Javisst, det ska man ju få, för det ingår i kursen osv. Men, dom vi får är inte vilka som helst. Lärarna säger hela tiden att vi är så duktiga och att vi ska fortsätta, men ändå blir det inte så bra. Varför kan vi inte bara få skriva om EN sak för en gångs skull, måste vi alltid ha med 100 olika källor i texten. På ett vis förstår man ju också hur dom tänker, att de vill förbereda oss inför högskola och universitet, men för det behöver vi inte skriva riktigt så avancerat just nu, vi orkar inte! Nu går vi i gymnasiet och då ska vi väl ändå skriva på gymnasienivå, eller? Vi måste ju få utvecklas i våran egen takt. Nu vet vi inte hur vi ska börja uppgifter på grund av att vi har på tok för mycket information om den och det är sååå mycket som ska innehållas. JOBBIGT, blir allting direkt, och man lägger ner skiten, för att sedan ta upp den söndagen innan inlämning. Då blir det ju inget bra resultat ändå! Jag har hela tiden skolan i bakhuvudet. Jag somnar med tanken och jag vaknar likförbannat upp med tanken. Jäkla skola, jag blir så less! Jag vill springa ute i gruset och sparka torra tändsticksaskar med mina converse, och bara känna frihet! Men jag älskar skolan och lär mig någonting nytt varje dag, det är bara det att universitetet är inte vad vi går på nu, nu är det GYMNASIET. Gosh. Och det blir nog ett par beiga shoes för mig ändå. Tack för mig, hej.