Marta

Ni får ursäkta de två tidigare inläggen. Det var bara så att jag hade en liten lucka på fem minuter då Sanne gick på toaletten (och gjorde vad vet jag inte) på religionen. Just det. Sista april var skitbra ända fram till kl 11, då vi åkte till Edsbyn. Allt folk på en mycket liten yta blir inte alltid så fint resultat. Sedan slog Sanne i sitt knä så hon går på krycks den stackarn. I alla fall så var jag, Ylva, Linn och Amanda hos Sanne och hade en egen liten fest först, hur kul som helst! Och kvällens låt var; Disco inferno, helt klart. Annars var jag med Kiki och lite Johanna i går, skulle egentligen plugga, men ack så dåligt det gick.

Idag har jag och Sanne suttit kvar till 5 och skrivit klart matten och tog alltså 5bussen. Jag ringde till min GLÖMSKA far och sa att han skulle komma till Ovanåker om tio minuter. Jag hoppade av i Ovanåker, men såg ingen röd saab någonstans. Jag stod och väntade i 30 minuter och började koka av både värmen från den stekheta solen och min ilska. GAAAH, vart var han?! Men helt plötsligt kommer det en volvo i en väldans fart och det visade sig vara Eric Selin, som också har räddat min dag. Jag ringde pappa när jag kom hem efter 40 min, och han hade, tro det eller ej, glömt bort det, helt otrolig. Jag pratade med honom 5 minuter innan jag klev på bussen. Men... Jag kom hem.

När jag ändå pratar om min glömska pappa kan jag ju berätta om incidenten då jag gick i 6:an och var ruskigt rädd för lilla Alfta. Jag och p åkte till Statoil i Alfta för att jag skulle in och köpa en Frida tidning, enbart. Han sa att han skulle vänta där ute så vi sedan kunde åka hem. Jag sprang in, kom ut efter ca 1 ½ min och då var PAPPA BORTA. Helt jävla otroligt. Jag satte mig själv på en parkbänk och grät floder, så rädd var jag. Sen efter en hel timme kommer pappa i hans vita saab (som han hade då) och sa förlåt. Han hade varit hos sin vän Allan. Herregud.

Nu: Övningskörning med glömska pappa i hans röda saab.